NERVIOSA

Lite uppdatering, fick inte jobbet på american express... vet egentligen inte varför, intervjun var tuff men gick bra, och deras förklaring när jag ringde och frågade var att jag hade för lite erfarenhet av customer service inom banking specifikt. Only that. Fast de tyckte att jag gjorde en bra intervju. Låter lite konstigt tycker jag, då kan man ju undra varför de skulle ha mej dit på intervju överhuvudtaget för, de hade ju sett min CV.

Nu har jag en ny intervju på torsdag. Problemet med det jobbet är att man måste kunna tala flytande spanska (och svenska). Svenskan blir nog inget problem.. men spanskan. Ni skulle ha hört mig idag när hon ringde. Jag blev helt stum och fick typ inte fram ett ord på spanska mer än si, si, si..vale... Snyggt! Hur som helst fick jag ju en intervju, så efter det här inlägget blir det spanska 24/7 som gäller fram till torsdag. Kommer antagligen att vara galet nervös..men jag slår ju lite ur underläge eftersom jag inte läst spanska särskilt länge. Får jag inte jobbet så är det ju som det är.

Annars händer det inte så mycket, livet går sin gilla gång. Har varit på ett par gratis konserter, bla jethro tull (brittiskt 70-talsband). I helgen var det kulturnatt även här, "la noche en blanco" och jag var ute med grabbgänget (haha, jag och grabbgänget, det är alltid bara jag och en massa spanska killar när vi går ut). Men den här gången även med två supergulliga norska tjejer som jag lärt känna lite i skolan. De ska plugga en utbytestermin här på universitetet. Mycket uppskattat (inte minst bland det spanska grabbgänget ;)

Nu blir det spanska för hela slanten. Hasta luego!

Jobb på G...

Nu ringde det nyss en kvinna från American Express och bjöd in mig till intervju imorgon klockan tre. Tjihooo!! Hoppas verkligen jag får det jobbet. Det börjar nämligen bli tämligen dåligt kassaflöde på mitt bankkonto (alltså det flyter ut pengar i en jämn (ganska långsam nu) ström, men inte in om ni förstår vad jag menar). Hon som ringde hade ett konstigt namn men lät väldigt trevlig och positiv, så jag har en bra magkänsla inför morgondagen. Nu gäller det bara att fundera ut de där grejerna, typ mina tre bästa och tre sämsta sidor, hur jag tycker att en bra chef ska vara, varför de ska anställa just mig etc... Tror jag har en mall nånstans...
Mitt klädval inför morgondagens intervju... ser väl lite lagom proffsigt men samtidigt neutralt ut eller?

Igår kväll hade vi ett litet bråk. Vi hade bestämt att vi skulle kolla på spanska filmer och äta middag ihop, jag lovade att laga mat till Danni kom hem från jobbet. han jobbade till 11, och brukar komma hem 20 minuter - en halvtimme senare. Han tjatade på att jag skulle gå och hyra film, så det gjorde jag. Jag gjorde skinkpaj, den var klar 20 över 11. Men han kom inte hem förrän 20 över 12. För han skulle bara gå ut och ta en öl först med några av sina kollegor. Jag vet inte om det här har att göra med kultutskillnader, eller om vi bara är olika som personer, men för mig är det väldigt ouppfostrat att komma en timme för sent när någon väntar på en med mat, utan att ringa och säga något, och bara för att man har lust att ta en öl plötsligt. Ändå verkade han lite smått oförstående när han kom hem, som att typ vaddå, det var ju bara en öl, bara en timme sen... det är ju inte som att jag kommer hem kl 4 på natten. Jag försökte förklara för honom att självklart ska han gå ut o ta en öl med sina kollegor ibland om han vill, det vill ju jag också göra, men inte när vi har bestämt att vi ska träffas och göra något, och jag har gjort mat, är jättehungrig och väntar på att han ska komma hem så att vi kan äta. Jag tror att det gick in till sist vad jag menade iallafall, och nu är hela grejen glömd.

Grejen är att de flesta spanjorer verkar vara av den allmänna uppfattningen att komma en halvtimme en timme sent är helt normalt utan att ringa. Detta även om någon väntar på en med mat, eller till och med "en la calle" alltså ute på stan. För mig är det lite svårt att förstå eftersom vi ringer till varann i Sverige om vi är typ 10 minuter sena eller mer. Även i London var den allmänna uppfattningen så enligt vad jag erfor under mina år där. Hur som helst, visst kan jag rätta mig lite efter spanska vanor nu när jag bor här, men vissa saker köper jag inte, t ex att det är ok att komma en timme för sent till en liten middag utan att ringa, (och speciellt inte för att man kommer på att man vill gå ut och ta en öl i en timme innan man kommer. )

Nu ska jag gå ut och ta en promenad och rensa skallen lite inför imorgon.

Jag pratar spanska i sömnen

I natt väckte jag mig själv. Jag vaknade av att jag sa "gå upp", eller "res på dig" på spanska. Högt och tydligt. "Levantate!" sa jag, och vaknade tvärt ur min dröm (som handlade om att vi var vid ett spökslott som låg liksom bakom mina föräldrars hus, fast ändå i Spanien...). Danni skrattade. På riktigt alltså, inte i drömmen. Men det kommer han inte ihåg. Det roliga är att han pratar i sömnen i snitt varannan natt. Han låter alltid väldigt allvarlig och spottar ur sig långa meningar på spanska. Senast handlade det om una casa grande (ett stort hus) i Gredos. Jag brukar alltid pika honom lite för det, eftersom jag nästan aldrig pratar i sömnen (förutom en gång när jag var typ 11 år på ett körläger och sa att jag ville ha hamburgare så att hela sovsalen vaknade). Hur ironsikt är det då inte att jag plötsligt också börjar prata i sömnen och dessutom på spanska...?

Förövrigt händer det inte så mycket. Eller jo, jag kanske har ett jobb på g.. på american express. Inte världens bästa jobb, men en start. De ville att jag skulle komma på intervju i veckan, och ska återkomma om tid. Längtar faktiskt efter att få jobba igen. Gå upp och göra något vettigt på morgnarna, ha kollegor, gå ut på en öl efter jobbet på fredagarna, etc...

Danni har lagat lunch till mig varje dag när jag kommer hem från skolan..så idag tänkte jag vara snäll tillbaka och slänga ihop en ost och skinkpaj som en sen middag lagom till han kommer hem från jobbet.

Så här kul kan det bli om man slänger sig framför kameran när någon annan försöker ta ett fint seriöst kort...

UNHAPPY CAMPERS - tältet som Gud glömde

Alltså, den här helgen, den här trippen, var ska jag börja... Jag fick mens 30 minuter innan avresa. Jag förvarnade Danni om att nu kommer jag inte att vara särskilt trevlig, allmänt arg utan anledning och ha förbannat ont i magen. Vi kom fram till att åka iallafall. Vi kom iväg vid 6-tiden. Med ett tält, två sovsäckar och en gitarr. Inte särkilt väl förberedda med andra ord. Men föga anade vi vad som komma skulle. Vi körde vilse första gången innan vi ens hade lämnat Madrid, och sedan följde en förvirrad körnig norröver och upp bland bergen. Vi blev lite stressade när vi förstod att receptionen vid campingen skulle stänga kl nio. Om vi kom senare skulle det bli problem. Lyckligtvis snurrade vi oss fram på smala branta bergsvägar och anlände 2 minuter i nio ungefär. EXTREMT hungriga, eftersom vi ätit lunch vid 12-13-tiden och sen inget mer. Efter att ha fått upp tältet något sånär, var det alltså bara att bege sig in till närliggande by för att få nåt att äta. Inga kontanter hade vi, men vi hittade snabbt en automat - som visade sig vara ur funktion, och dessutom byns enda. (Till historien hör också att det alltspå är cirka en mil till nästa by) Och visa - vad är det? Nej det tar vi inte. Lyckades uppbringa med gemensamma ansträngningar och genomsökande av samtliga närvarande fickor cirka 10 euro. För det fick vi iallafall två "bocadillos" och en liten öl att dela på.

Underbart mysigt och romantiskt att sova i tält? Visst - grym mensvärk, en sjukt obekväm luftmadrass, några få plusgrader (det var kallare än sverige, vi sov på en höjd av typ 1400 meter). Dessutom verkade det typ bo en hel jävla bondgård på campingen. Jag skojar inte, och dessutom hade alla kossor och får naturligtvis försetts med varsin klocka runt halsen. Kling, klong, en symfoni av klingande klockor, bräkande får, råmande kossor och gnäggande hästar höll mej vaken till halvsex på morgonen ungefär. 3 timmar senare blev väckt av 4 pigga spanjorer som ville traska upp på nåt jäkla berg , bara 4 timmar upp och lika många ner. Yrvaken och stelfrusen. med huvud-, rygg- och mensvärk var jag inte på mitt mest älskvärda humör om ni förstår. Danni förstod mig till sist, och vi bestämde oss för att göra egna utflykter under dagen.

Först skulle vi bara packa ihop tältet.. Ja just det... Vi höll på i 1,5 timme. Men det står fortfarande halvihopfällt i våran hall. Vi promenerade sedan runt lite i omgivningarna, åt luch i en gammal kvarn, men bestämde oss sedan att börja köra hemåt, och kanske stanna till i Avila. Det blev höjdpunkten på resan, vi tillbringade hela eftermiddagen och kvällen där, promenerade omkring i den vackra medeltidsstaden, åt middag på ett mysigt torg och fikade.

Fin utsikt i Avila.

Solnedgång i Avila, en jättevacker medeltidsstad med en ringmur och fina vyer.

En Madrid otra vez...

Tillbaka i Spanien sedan två och en halv vecka. Har inte riktigt hunnit med bloggen, det har varit en aning intensivt plus att jag inte har lyckats koppla upp mig mot Dannis trådlösa nätverk. Det är nämligen lösenordsskyddat, och han har naturligtvis ingen aaning om vad det kan vara för lösenord. Haha, han är lite förvirrad, men han är samtidigt världen snällaste.

Idag jobbar han kväll, vilket innebär att han lämnade lägenheten typ tio minuter innan jag kom hem från skolan, samt att jag får tillbringa fredagseftermiddagen samt kvällen fram till typ halvtolv själv. Men när jag kom hem så hittade jag en tallrik med vitlökskyckling, ris och broccoli som han hade gjort iordning till mig innan han gick. Skitgulligt, jag är alltid superhungrig när jag kommer hem från skolan eftersom jag inte äter något under dagen. Han har sina ljusa stunder den här killen

Det är varmt som bara den, (vilket innebär 35-36 grader på dagarna, och 29-30 på nätterna). Imorgon eftermiddag bär det av till Gredos för ett litet campingäventyr med några amigos. Det blir nog trevligt, även om jag alltid känner mig lite utanför när de andra är gamla polare, bara killar, och snackar spanska (jerga) så man fattar nada...

Nu är det helt klart dags för siesta :)

Vad har jag glömt..?

Har packat som en dåre och försökt planera så smart som möjligt att få med mej det jag kommer att vilja ha och behöva under fyra månader. Eftersom planering inte är min starka sida var det dömt att misslyckas. Nu måste jag sova, vi måste åka iväg klockan sex i morgon bitti för att hinna till Arlanda i tid. Och jag har hittils inte lyckats lokalisera varken internetdosan eller iPod-sladden. Två ganska primära saker i min vardag. Hoppas på god tur i morgon. Morgnstund har ju guld i mund - kanske har den också en iPod-sladd och en internetdosa, vem vet..

God morgon..

..min sista. Sen blir det typ buenos dias för hela slanten. Vid den här tiden i morgon sitter jag på planet. Känner mej så himla kluven. Men det kommer säkert att kännas jättekul när jag har landat i Spanien. Jag kände mig precis likadan när jag åkte därifrån hit i juni. Och ska vi snacka ärligt så är det nog Daniel som jag saknar. Jag gillar Spanien, absolut på många sätt, men det är inte så att jag längtar efter det. Men jag kan absolut längta efter Sverige när jag är i Spanien. Inte bara människorna, mina nära och kära, utan allt. Maten, kulturen, musiken, naturen... Men det svenska vädret längtar jag inte efter i Spanien :)

Idag ska jag åka en sväng ner på stan och sen packa. Nu måste jag nog kliva ur sängen

Having more shoes than your girlfriend is so today

Shoppade, lunchade och softade idag med lillebror. Min jakt på grattis-i-efterskott-present till Danni resulterade slutligen i en svart bomullscardigan med grå kant för en överkomlig summa. Och brorsan köpte en lika... de har en del lika kläder nu, det är lite knäppt, fast det är ju inte så att de bor i samma land eller så.














Brorsan gick loss på en rejäl shoppingrunda, acne-skjorta, cardigan, två par skor... den här sköna skokartongen kommer från bronx, ett av paren han köpte,och jag gillar den. (Fast om Danni ska komma upp i fler skor än mej så lär han få jobba lite, jag fattar inte själv varför jag har så många par skor det är inte sunt, speciellt inte när man envisas med att flytta runt i halva Europa hela tiden)














När parkeringstiden tog slut strax efter fyra, kände vi att vi hade lite kvar att göra... så nu måste det nog bli en sväng ner på stan imorgon också. Jag har hittat en fin blommig kjol och en svart topp med spetsärm på H&M som jag skulle vilja investera i. Och man vet ju aldrig vilka plagg de har tagit in på H&M på Gran Via i Madrid...

Lunchen intogs på Villa Romana på Gamla Torget. Galet god pasta med kyckling och bacon i rödvinssås. Schysst lunch-ställe helt klart.





Jag och Anders provar skor.

Uffe

Uffe väcker mej varje morgon. Om dörren är stängd sitter han utanför och krafsar på den och gnäller. Är den öppen så sitter han i sängen och krafsar på mig och gnäller. Sen lägger han sig på rygg bredvid mej i sängen och förväntar sig att bli kliad på magen. Han måste nog vara en av världens gulligaste hundar tror jag faktiskt. Känns lite sorgligt bara att han kommer komma upp där på torsdag morgon och så är jag inte där..



Uffe vinkar

Ont i knäna

Skulle ta en joggingtur igen tänkte jag, och tog med mej brorsan för att springa ett varv på 5an. Men mina knän pallar inte, efter ca 2km blev jag tvungen att gå resten, och redan nu, tre timmar efter så kan jag inte använda knäna som en normal människa. Alltså inte gå nedför trappor, måste ta i mig med handen om jag ska sätta mej ner eller resa mig upp, etc.. Korsbandsoperationerna börjar göra sig påminda verkar det som. Redan i vintras kände jag ibland att jag kunde få ont av att gå i trappor när det var extra kallt. Jag måste investera i ett par riktigt bra löparskor när ekonomin börjar stadga sig igen. Ni vet sådana där som är speciellt anpassade efter mina knäproblem och min löparstil. Det är nog inte så lyckat att springa omkring i 10 år gamla billiga skor när man har tre knäoperationer bakom sig...

Sen gjorde jag och brorsan kladdkaka och kollade på dålig amerikansk komedi på TV. Ganska mysig söndagkväll faktiskt.

Imorgon ska jag hänga i Uppsala city. Måste köpa en grattis-på-födelsedagen-i-efterskott-present till Daniel. Men jag har ingen aning om vad, det kan bli tidskrävande är jag rädd. Särksilt med tanke på att jag lite grann ser mig som beslutsångestens förgrundsfigur...

Kanske ska jag också passa på mej att köpa på mej några svenskheter som inte går att få tag på i Spanien... det finns ju en överhängande risk att jag inte återvänder förrän i slutet på december, och jag lär sakna en massa som vanligt. Suck! Tur att IKEA med la tienda sueca finns...

Jaaa

Sveriges första OS-medalj i Peking kom i cykel... silver för Emma Johansson i linjeloppet, jag stod framför plattskärmen och hoppade på upploppet. Skitspännande, perfekt start på dagen. Nu slökollar jag på Argentina - Australien i herrarnas fotbollsturnering. Ledning 1-0 för Argentina. Usch vilken slöhög jag blir när det är OS på TV. (Kanske borde man egentligen bli inspirerad och sticka ut i skogen för att jogga eller nåt...hm...)

Idag blir det grillat till middag igen. Och jag måste börja planera min packning lite smått, skulle nog kunna ta med mej 50 kg, men får bara ta 20 + 8... om jag inte vill betala för övervikt vill säga, men med min ekonomi är det nog ingen bra idé

Saturday night by myself

Den här bloggen kommer till för att jag har ett behov av att skriva av mig. Jag vet inte om någon kommer att läsa, jag vet inte om någon jag känner kommer att läsa, jag vet inte om jag kommer tala om för en enda själ att denna blogg överhuvudtaget existerar. Men jag vet att jag vill och behöver skriva. Och jag vill kunna skriva utelämnande. jag vill kunna berätta vem jag är och vad jag tänker och känner.

Idag är det lördag (10 minuter till). En skön och lugn dag på landet hos mamma och pappa. Promenader, OS på TV och grillad lax till middag, med färska hallon direkt från landet till efterrätt. Och ett glas rosévin. Lätt regn, men inte allt för kallt. Svensk sommar. Njuter av det sista av den svenska sommaren för det här året.

På onsdag morgon flyger jag tillbaka till Spanien, Madrid och Daniel. Jag både vill och inte vill. Längtar efter Daniel, längtar lite efter att få tillbaka mitt eget liv igen. Äventyraren inom mig skriker efter mer, men tjejen från landet med fötterna på jorden har börjat få nog av att byta land som andra byter lägenhet (och antagligen oftare än vad andra byter lägenhet också..).

Sveriges damlag vann över Argentina med 1-0, men utan att övertyga. Jag hoppas verkligen på tjejerna, tror att de kan mer. Och hoppas att de får visa det under OS.