Jag presenterar stolt: Dagens hjälte..

...eller snarare gårdagens: Danni (!). Han hittade nämligen kameraladdaren. Jag hade tydligen pulat in den i nån slags lönnfack i en av de antika bokhyllorna. Behövde väl bli av med den snabbt och tyckte att det verkade vara ett ypperligt ställe just då. Perfekt tajming att hitta den nu, för ikväll är det fest. Har mer eller mindre fixat allt och sitter och väntar på att de första gästerna ska dyka upp. Gästerna blir en intressant mix av spanjorer, svenskar, norrmän & danskar. Ska bli mycket intressant att se hur denna kväll utvecklar sig... Skandisarna kommer om cirka en timme, vi tänkte öppna med lite glögg & pepparkakor, innan spanjorerna rullar in - till de har jag sagt nio, vilket på spanska betyder halvelva. Hoppas att ni har en trevlig kväll

Gå och lägg dig Anna!

Hur kan det bli så ibland att något så oskyldigt som att hämta ett par Mando Diao-biljetter till konserten på onsdag nästa vecka kan utvecklas till ett par öl och ett par till med en kompis och så befinner man sig plötsligt i en situation när klockan är halvtre på natten, man är nyhemkommen och halvlullig, och ska jobba dan efter? Jag skyller på spansk kultur... (även om kompisen ifråga råkade vara svensk)

Tennisvinst

Haha, bra där Söderling. Vissa dagar är det kul att vara svensk i Madrid.



*Foto Reuters

Haha

...laddaren fortfarande borta, men jag fixade att överföra bilderna ändå. Högt är det, det där tornet som de har...

Vi har vart i Paris...

...men vi har också flyttat och haft besök av en hög svenska galna kvinnor, så min kameraladdare har försvunnit i röran. Det betyder att jag inte kan överföra Paris-bilderna från kameran till datorn. (Eftersom min kamera är något antik, så passar inte minneskortet in i min lite, men inte fullt så antika dator, så jag måste verkligen ladda batteriet för att kunna överföra de med USB-sladden).

Men Paris, Montmartre, Place du tertre. Moulin Rouge, upp i Eiffel-tornet, crepes, kaffe & croissants till frukost på Amelies café, promenadvägar ut med Seine, broar, kyrkor, vindsrum med utsikt över takåsarna. Bara för att ge en idé.

Putos locos

Min kollega och vän Elin blev påkörd av en bil i morse när hon cyklade till jobbet. Hon ringde 9.30, något stressad och chockad för att berätta att hon inte kunde komma. En tand var utslagen, hon hade gjort illa benet, och slagit i huvudet, men klarat sig utan riktigt allvarliga skador. (Även om det med tanden ger mig rysningar bara jag tänker på det.) Det var lite obehagligt, och dessutom fick jag vatten på kvarn. Madrid-borna är galna och kör lite som de tycker; stanna för rödljus; äh... hålla uppsikt i korsningar; who cares... Och jag som har tänkt att börja köra lite mer. Det går säkert bra, men man måste vara fräck, om man inte trycker sig in, så får man inte byta fil etc. Dessutom måste man kunna fickparkera i luckor som är cirka 5 centimeter mindre än vad bilen är lång. Det blir hårdträning helt enkelt.

Förövrigt är det skönt att det är torsdag i morgon, även denna vecka börjar så smått lida mot helg. En vecka till, sen är quarter 3 2009 till ända. Och jag kan börja planera flytt, besök från Sverige, Paris-resa mm.

Hösten är här!

Och det är alldeles underbart. Trodde aldrig att jag skulle säga följande ord, men shit pommes frites vad trött jag blev på sommarvärmen i år. Som svensk är man van att ta varje tillfälle till att sitta i solen när den har godheten att lysa och värma så där extra mycket. Men när vi snackar 40 grader i skuggan fram till mitten av september, sitta i solen är bara att glömma, man får vara glad om man kan vara utomhus, och då menar jag i skuggan, överhuvudtaget. Man trivs bäst i lägenheten, bakom fördragna gardiner och AC:n uppskruvad på max. Man vaknar varje morgon genomsvettig, sover dåligt på grund av värmen. (Och med elpriserna i Spanien kan vi bara glömma att ha AC:n på hela natten). Ja då är man ganska glad när sommarvärmen till sist väljer att ge med sig, och man plötsligt kan ta en promenad i Casa de campo mitt på dan. Nu är vi där, och jag tror aldrig att jag blivit så lycklig över att sommaren släppt greppet till förmån för klar, hög, luft och härliga krispiga höstdagar. Fast sommaren var helt underbar, både veckorna i Sverige och dagarna på Costa brava.

2009 har hittills varit ett år som har bjudit på överraskningar. Mycket har varit tufft, jag har förlorat tre personer som stod mig mycket nära. Tre personer som är i mina tankar så gott som varje dag. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, morfar. Saknaden är stor, större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men minnet lever och är starkt. Och det är jag glad för. Min fina, coola, underbara farmor som försvann några månader tidigare, och älskade älskade Nellie som också lämnade oss bara någon vecka före dig är också ständigt i tankarna. Men det har också funnits ljusglimtar. Den senaste är Harriet. Jag kommer att berätta historien om Harriet i ett annat inlägg. För den är väl värd att berättas.

Nu är det lördag eftermiddag och ikväll vankas det 31-årsfest med 80-tals-frisyr tema. Jag tänker Dallas och varuhuset, snarare än Lili & Sussie. Laters!

Sista brevet fån morfar

Ösby 26/10 2008
Hej Anna!



Det var en gång, så börjar alla sagor. Det var en gammal ”gubbe som en kväll började rota i gamla album med fotografier och som blev helt förtrollad av bilder som han var med på och som väckte minnen från barnens och barnbarnens uppväxt. Vad har jag gjort och varit med om? Han såg bilder av sig själv och den söta flicka han förälskade sig i, unga och fräscha! Sen började det hända saker, det växte upp små människor, han blev kallad pappa, morfar och farfar.



Tiden försvann, han gick i säng, kunde inte somna! Var är jag? Vart har tiden tagit vägen? Varför ser han dem inte springer runt här på Ösby och lever bus med farfar och morfar. Nu kommer det ”gamla ungar” och hälsar på oss. Dessa kallar oss också farfar, farmor, morfar och mormor?????



Roligt, roligt, men svårt att fatta i nattens mörker!



Men en har vi inte sett på länge. Var är lilla Anna?

Nu har morfar via Internet fått veta att någon fått reda på att det ska finnas någon liknande person i Spanien, var det nu är någonstans. Men man får väl lita på datorn som också talat om att vår efterlängtade lilla Anna har det bra och tydligen lyckats i det vuxna livet.



Detta är mina nattliga tankar!



Morfar



Mormor hälsar också och vi önskar dig god fortsättning.

Hälsa Daniel.



Precis som jag slutade med mormor hälsar, kommer två bilar in på gården. Då blev gubben ännu mer förundrad. Han blev påmind om tidens flykt, han är ju även gammelfarfar. Roine, Johan och Emil och kom på besök.

Jättegulligt främmande.



Hej igen Puss-puss

En sorgens dag

Älskade kära lilla morfar,
Det gör ont. Det gör så fruktansvärt ont. Det gör så ofattbart mycket ondare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig att det skulle göra. Jag vill helst lägga mig ner på marken, skrika och sparka som ett barn. Jag kan inte förstå att du inte kommer att svara i telefonen när jag ringer till dig. Att du inte kommer att sitta i vinbärsbuskarna och plocka vinbär alldeles röd om händerna och på skjortan senare i sommar. Att du inte kommer att stå i verandan och tjuvkika när jag går ur bilen nästa gång jag kommer hem, bara för att försäkra dig om att jag verkligen är med. Att du inte kommer att sticka åt hundarna brödbitar i smyg fast du vet att du egentligen inte ska. Att godispåsen i skåpet inte kommer att vara påfylld. Jag hade nog inbillat mig att du var odödlig.

Våran familj har mist en älskad make, pappa, morfar och farfar, svärfar, gammlefarfar, extramorfar, husse och vän. Leksands IF har förlorat en trogen supporter. Världen har mist en hjälte. Och jag har förlorat mitt största fan. Och inte bara jag. Jag vågar nog säga att vi är många som känner på samma sätt. Du fick nämligen varenda en av oss att känna sig speciell. Det gjorde dig speciell. Du trodde på oss vad vi än gjorde. Vad vi än hittade på så stod du bakom och skrek hejaramsor. Du fick iallafall mig att känna mig som att jag var bäst i världen. Du såg det positiva och hade förmågan att locka fram det bästa hos var och en. Din kärlek var oändlig och villkorslös. Det gjorde dig helt unik.

Jag saknar dig så mycket redan nu, och det kommer jag att göra så länge jag lever. Samtidigt känner jag mig glad och stolt över att du är en del av mig. Att du har en stor del i vem jag har blivit och är idag. Och jag ska fortsätta göra allt jag kan för att göra dig stolt, och för att föra traditionen vidare. Å, jag kommer att sakna historierna som du berättade. Hur det var i Björkberg och Krökbacken när du var liten. Hur du träffade mormor. Hur gårdstomten hittade din klocka och lämnade tillbaka den på självaste julmorgonen. Men legenden och historierna om dig kommer att berättas i många år än. Åtminstone så länge jag, så länge vi lever.Välsignade är de med brustna hjärtan, för det är de som verkligen har älskat. Där den starkaste kärleken fanns kommer också den största saknaden och den svåraste sorgen. Om du hade betytt mindre för mig hade kanske saknaden efter dig kännts mindre och lättare. I det ljuset är dock valet löjligt enkelt. Och den tanken stäker mig i sorgen.

Jag vet hur du ser ut när du läser det här. Du sätter på dig dina gamla glasögon, harklar dig lite, och börjar sedan läsa högt. När du ser att det är jag som har skrivit till dig får du en tår i ögat. Du läser färdigt, och blir rörd. Du gråter lite. Du gömmer ansiktet i händerna och skakar på huvudet. Sen tittar du upp igen, tar bort händerna och ler. Och så är den där igen, den där speciella glimten i ögat som bara du har. Den som gör att dina ögon ser ut att vara en tolvårings.

Jag ser dig nu. Du är uppe hos ”vår herre” som du skulle ha sagt. Du sitter på ljugarbänken och slänger käft med några gamla kompisar som du inte har träffat på länge. Bredvid dig sitter Nellie som du matar med Leksandsbröd. Och när den dagen väl kommer så kommer jag dit. Jag sätter mig bredvid dig på bänken och kallar dig för jävla gubbe. Du skrattar.

Jag hade nog inbillat mig att du var odödlig. Nu vet jag att du är det.

Kramar från din lilla Anna

Livejazz i parken

I söndags kväll när vi hade varit på stan hela dagen i det sköna vädret så strosade vi sakta hemåt via plaza de españa och vidare till templo de debod. Vi tänkte att man brukar kunna se solens nedgång fint bortöver bergen därifrån. Och vi kunde knappast gjort ett bättre omedvetet val, för mitt i parken med hela utsikten bakom sig står nämligen tre killar och spelar jazz. Det var en kontrabas, en sax och en trummis (som inte syns på bilden). Så vi slog oss ner i gräset, luften hade blivit svalare än vad den varit under dagen eftersom skymningen hade smugit närmare, vi lyssnade på underbar jazz och såg den brandröda solen sjunka bakom bergen långt långt borta. Ibland är Madrid helt fantastiskt!

Vad sjutton hände med våren?

Det blev liksom sommar utan att vara vår emellan. För ett par veckor sedan använde jag fortfarande vinterjacka vissa dagar. Nu svettas man typ ihjäl om man har mer än t-shirt på sig. Skönt tycker jag.

Och när vi ändå är inne på ämnet fint väder, så kommer här lite bilder från Valencia från våran alla hjärtans dag-weekend (jag vill här att ni ska observera att det är mycket olikt mej att åka på alla-hjärtans-dag-weekend)

Apelsinträd, vida stränder, massor av sol, mysiga restauranger och caféer, samt en och annan öl i solen gjorde det till en minnesvärd helg.











Avslutningsvis utsikten från hotellet...beachside är ingen underdrift. Det var verkligen en helt underbar helg.

Så har det gått en månad till...

Det var visst en månad sen jag senast uppdaterade bloggen upptäckte jag nu...jag kommer liksom av mig i bloggandet. Kanske kommer en ny blogg-period här, vi får se. Sanningen är kanske att det har varit en sorgligt normal månad när inte mycket har hänt, mest jobb jobb jobb...but things are looking up. Den här helgen har varit "de puta madre" för att uttrycka det på madrisiskt vis. Jäkligt grym alltså. Vi snackar uppemot 25 grader varmt, picknick i parken, långpromenader, en kall öl i solen, mysiga men hektsika marknaden "el rastro" etc. Har varit utomhus hela dagarna, både idag och igår. I vårklänning, utan jacka. Med en stilig spanjor vid min sida, hihi. Nu är jag helt sjukt trött, men på ett skönt sätt, inte sådär stressat tom i huvudet som när jag kommer från jobbet efter att ha jobbat övertid (som jag gjorde ungefär varje dag förra veckan...och veckan före det...och, ja ni fattar).

Igår avstod jag lunch med tjejerna för att spendera dagen picknickandes i parken med Arian, 3 månader och son till Dannis bästa hippie-kompisar. En väldigt charmig gosse vill jag påstå.

Nu ser jag fram emot en dusch, en kopp te och en riktigt skön sömn.

Vi sticker till Valencia!

Ja nu drar vi till Valencia...herregud, vi ställde klockan på 6 och kom upp vid iallafall kvart i sju nånting. Det trodde jag inte om oss. Så nu drar vi.

Vi ska fira San Valentin i Valencia. O så passande. Hörs efter helgen!

Imorgon är det tooorsdaaaaag!!

Idag var det riktigt segt på jobbet. Lite att göra alltså. När det var dags för lunch hade jag uträttat följande;
- Druckit ca 4 liter vatten, fyllt på min halvlitersvattenflaska åtta gånger och varit på toaletten minst lika många.
- Fyllt upp en hel sida i kollegieblocket med i det närmaste perfekt schackrutor i blått och svart bläck.
-Tryckt på send/receive-knappen cirka 476 gånger.
-Druckit två koppar kaffe och ätit ett päron.
- Försökt se upptagen ut samtidigt som jag läst UNT på internet när ingen såg, speciellt ingen av audit-snubbarna.

Vi har nämligen audit nu på jobbet, vilket, har jag uppmärksammat, mer eller mindre betyder att två italienare i mörka och dyra kostymer undersöker och kontrollerar allt vi gör, säger, skriver och printar. Det känns lite läskigt, typ lite grann som att ha någon form av Gestapo i ryggen. En märkbart tryckt stämning har infunnit sig.

Igår kväll var vi ute och drack några cañas. Det var jag som hetsade. Kände mig lite lätt på firar-humör. En av mina bästa vänner födde nämligen en son i måndags hemma i Stockholm. Detta påverkade mig helt klart mer än väntat (det kom ju inte direkt som någon överraskning, jag har ju vetat om att hon ska få barn sen i början av sommaren). Men ändå försattes jag i någon slags förlossningspsykos. Och kände mej märkbart stressad över hela situationen. Så jag och Danni hann gå igenom allt mellan vart vi ska gifta oss (södra Frankrike), till vad våra barn ska heta (Nora och Cesar) under våran lilla pub-runda. Men lugn nu! Det är inte dags än på ett tag...

Imorgon är det torsdag!! Det är en av mina favorit-dagar, bara för att man vet att det är fredag dan efter, veckan är nästan slut, men helgen har inte ens börjat. Man får liksom suga på karamellen lite på torsdagar - det ligger förväntningar i luften. Det är lite som maj på nåt sätt. Och vi känner ju samtliga till på vilket sätt majs antågande brukar välkomnas... Hasta la proxima!

Jäkla måndag

Idag har jag en dålig dag. En sån där dag när det känns som att alla universums krafter konspirerar mot en.

Kraftig mensvärk. Mensvärk som ledde till knaprande av alldeles för många iprén. Ett knaprande som ledde till lätt yrsel och illamående.

Dessutom hade jag fuldag. Typ helt uppsvullen. Luggen är för lång, och jag orkar inte klippa den själv, inte har jag råd att gå till frisören heller. Försöker göra snedlugg, men det resulterar mest i att den ser stripig och otvättad ut.

Dessutom lyckades jag få på mig en mycket märklig kombination av kläder i morse. Både färgmässigt, men mest av allt form-mässigt. Var och ett för sig fungerar plaggen bra. Men tillsammans innebar dom en katastrof i stil med Tjernobylolyckan. Vissa saker ska man helt enkelt inte kombinera. Upptäckte alldeles för sent att jag såg ut som någon slags bratwurst, och fick istället rikta in mig på att undvika alla former av speglar hela dagen. Varför kan jag inte bara planera och lägga fram kläder på kvällen så jag slipper råka ut för detta gång på gång.

Dessutom har jag blivit snuvig igen. Som om att jag inte var förkyld för bara typ en månad sen!

Dessutom är det fortfarande kallt i Madrid. Såg knappt solen på hela dagen.

Dessutom var det en riktigt tråkig dag på jobbet. Och det blir ju inte bättre av att ca 25% av mina kollegor är bortresta eller ska åka till exotiska ställen såsom Dominikanska republiken..Mauritzius, Berlin, Cadiz..eller rätt och slätt Stockholm.

En sak är iallafall bra; det måste bara bli en bättre dag imorgon. Efter regn kommer sol heter det ju, och det vill jag gära uppleva just nu, både bokstavligt och bildligt (kanske allra mest bokstavligt). Så imorgon hoppas vi på ett blogginlägg som andas positivism, framåtanda och inspiration!

Söndagsmys

Ikväll när Danni kommer hem har vi (eller mer jag) planerat tacos. Jag har till och med tagit upp köttfärs ur frysen, som vi så fint hade fryst i portionsförpackningar för två efter att vi varit och storhandlat förra veckan. Jajamensan, känner mej riktigt medelålders, haha. Inte riktigt likt mig att klara av att planera mat så man till och med hinner ta upp mat från frysen så att den får tina i lugn och ro i kylen.

Idag har jag städat lite, och tvättat en massa (kommer alltid till en punkt då jag tvättar allt i tvättkorgen, detta mest beroende på att jag inte har några rena udnerkläder kvar) och idag var en sån dag.

just nu sitter jag och lyssnar på gamla avsnitt av p3 dokumentär, dricker svenskt te, bläddrar i IKEA-katalogen och myser under en filt i soffan. Dessutom har jag tänt doftljus och rökelse så det luktar gott i hela lägenheten. Kvalitets-söndagstid!

BILDER

Välkommen till Tjing-Tjong! Vi var där för en vecka sen och käkade en sen lunch. Mycket rekommenderbart... (lunch där in general alltså, inte sen dito)

Jag sitter på en mur i tjing-tjong. Med nya klänningen som mamma skickade (synd att den inte syns så bra på bilden bara)


Utsikt i tjing-tjong. Tjing-tjong är en antik spansk by som ligger ett antal mil utanför Madrid :)

Och till sist... i fredagskväll. Ganska classy faktiskt. OM jag får säga det själv. (Bara man tänker bort att det hela utspelade sej på en ack så charmig, men lite ruffig pizzeria, och rosen hade blivit påtvingad av en såndär fattig man som alltid går runt och säljer rosor. Tre euro skulle han ha. Vi sa nej tack. Då sa han "dos euros, dos euros, por favooooor", och lät så ynklig och desperat att vi köpte en av honom iallafall. Rosen var jättetorr redan när vi köpte den, men nu har den fått vatten här hemma.

Kallt men bekvämt

Varför är det så kallt i Madrid? Spanien. Hallå? Man tycker ju att den skulle kunna vara lite varmare än bara någon grad mer än i Stockholm. Speciellt under den tiden jag är här. Spanjorerna själva säger att våren kommer i Februari, hittills har vi inte sett en tillstymmelse av någon vår, och igår snöade det till och med lite grann. Extra irriterande är det som sagt att den allmänna uppfattningen hos los madrileños verkar vara att våren är här nu, och därför drar man ner på värmen överallt, t ex på mitt kontor. Vill helst sitta med mössa och vantar på mej på jobbet, men det ser kanske inte så proffsigt ut...

Annars är det bara bra. Vi har bokat en resa till Sverige, 9 härliga lediga dagar, och det kostade bara 77€ styck. Min brorsa har äntligen bokat en biljett, och kommer hit och förärar oss med ett besök för första gången i slutet av mars. Så jag har ju helt klart grejer att se fram emot.

Idag har jag softat hela dagen, Danni jobbade på förmiddagen, så jag unnade mej en lååång frukost i sängen. Hekhärligt. Förra helgen hade först min snälla snälla mamma skickat hit en klänning som jag hade sett i Sverige är jag var där med post. Den var helt perfekt, spenderade hela helgen plus måndagen i den. Vi var på en bar där de spelade uteslutande svensk indie en hel kväll, gick dit med mina svenska kollegor. På lördagen åkte vi till Tjing-tjong (eller Chinchón som det väl egentligen heter) en jättmysig by nån timme utanför Madrid. Ska bjuda på lite bilder senare, hinner inte lägga upp dom nu.

Igår var vi ute o åt pizza på ett skitmysigt ställe. Min nya upptäckt faktiskt. Fungerar även som café och bar. Precis vid opera. Café Real. Nu ska jag klä på mej, vi ska gå på bio o se den där filmen med Brad Pitt när han lever sitt liv baklänges... Benjamn Button nånting. Ikväll blir det Tacos. Ska INTE gå ut denna helg! har blivit för mycket sena kvällar och copas på senaste tiden. Måste varva ner

Min duschcreme...

Min duschcreme luktar exakt som en sak har jag kommit på. Nämligen exakt som det gjorde på midsommar när jag var liten och mamma hade gjort en midsommarkrans av blommor till mej, och den låg i vatten för att hålla sig bättre. Exakt så luktar min duschcreme...typ blöta björklöv eller nåt. Det är lite skumt, ett spanskt budgetmärke som luktar svensk sommar liksom. Helt underbart, jag blir alldeles nostalgisk varenda gång jag tar en dusch.

Idag:
Jag invigde min nya kjol på jobbet, och flera stycken kommenterade att den var snygg. Vädret var riktigt fint för en gångs skull, och en viss behaglig förnimmelse av vår började så smått infinna sig. Jag drack kaffe tre gånger under dan, vilket varken är bra för min mage eller för min plånbok. Men jag ville ha det. Jag städade mina lådor på jobbet, och slängde en massa onödiga papper, samt lyckades lägga vantarna på nya överstrykningspennor, post-it-lappar, index till min pärm och en pennvässare från materialförrådet. Jag åt en jättegod sallad till lunch på ett ställe där de bland annat spelade Janis Joplin. Jag var jättehungrig när jag kom hem och skulle gå och handla mat med Danni, men affären hade precis stängt. Då hittade jag en blomsteraffär istället fast den var också stängd, men dit kan jag gå och köpa tulpaner i helgen, eftersom jag köpte en vas på IKEA förra veckan. Sen hittade vi en bar med röda väggar och svartvita foton på skådespelerskor från 40- och 50-talet, så vi gick in dit och åt patatas bravas. Jag blev obehagligt mätt. Nu har jag fått en kopp te av dannisen, och ska fortsätta att läsa i min bok. På återseende!

Manic Monday

Det känns alltid så skönt på måndagskvällarna. Som en kollega till mig påpekade förra veckan; "det är alltid måndag eller fredag". Och det är faktiskt lite sant. Bara måndagen är avklarad så känns det inte lika tungt längre. Jag tycker verkligen inte om måndagar. Men kanske är det därför som allt känns lite lättare redan på måndag kväll. Efter måndag kväll så springer dagarna förbi. Lite läskigt är det också på samma gång. Dagar blir till veckor, veckor till månader, månader till år. En dag, inte alls så länge från nu, så kommer jag kanske vakna upp och inse att jag är 38 och undra vart alla åren tog vägen, och framför allt vad för vettigt jag gjorde med dessa år. (Förlåt alla 38-åringar, det är säkert helt grymt på många sätt att vara 38, men ni förstår principen...).

Hur som helst; måndagen förflöt utan större missöden (förutom det att jag på lunchen tappade locket på saltkaret så att allt salt rann ut i min purjolökssoppa...helt allvarligt det är nog inte så många som lyckas med detta konststycke i verkligheten, men jag är såklart en). Jobbet var lugnt (förutom att min second linemanager sitter precis bakom mitt skrivbord, och det känns som att han typ ser allt vad jag gör på min dator. Och inte verkade han ha ett enda möte under hela dagen idag heller. Bara för att jag hade minimalt med jobb just idag, och faktiskt hade kunnat ta 5 minuter ibland till att kolla mailen eller läsa tidningen. Murphy's law kallas det. )

På vägen hem stannade jag till vid gallerian vid Principe Pio, och kollade grejer på Zara Home, eftersom jag fick 40€ i presentkort där som present. Mmmm...ska nog dra ut på det riktigt länge, det är så schysst att gå & veta att man faktiskt nästan måste spendera 40€ i en affär. Sen hittade jag en kjol på rean på H&M som jag köpte för 15€. Javisst, ett riktgt klipp minsann.

Måndagar kanske inte är så tokiga ändå! Särskilt inte måndagkvällar; nu blir det en kopp te och börja läsa "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist i väntan på att danni ska komma hem från jobbet.

En dag i sängen

Oj, vilken seg dag det blev. Har mest varit sängen, popcorn och web-tv. Men det är helt klart värt det ibland. Det var otroligt trevligt i natt. Hade kanske inte räknat med att gå ut och stänga El Junco, men så blev det. Efter att middagen var avklarad, och ett par glas vin hade slunkit ner, så började jag känna mej i toppform, och lyckades övertala Elin & Sara om att det var läge för utgång. "Imorgon är en annan dag" muttrade de båda lite som ett mantra, och jag var inte sen att stämma in; "visst imorgon blir en annan dag, men vi ska ju bara ta en liten sväng - ner på stan o kolla läget". Sara bekände att hon var på övertalningsstadiet, och sen var det klippt. Vi tappade bort killarna nån stans vid Sol, och efter cirka en halvtimmes planlöst irrande omkring på Madrids gator letade vi oss till sist fram till soul-stället "El Junco" där kön visade sig vara överkomlig. Väl inne dansade vi loss..och var minst sagt besvikna när musiken tystnade klockan sex på morgonen. "Imorgon blev visst ingen annan dag för mig" sa Sara, men lät inte allt för besviken, innan hon gick ner i metron. Livet är hårt ibland...

Blykepa

Bloggar från sängen igen. Kom hem vid 7-tiden i morse, det var riktigt skoj igår. Nu ska jag försöka ta mej upp ur sängen o dricka lite kaffe innan Danni måste gå till jobbet.

Guess who's back...

Ja det är faktiskt på riktigt. Det var ju ett tag sen. Och jag tänker inte utlova någon slags mirakel-comeback här. Men utan pretentioner så kanske jag lyckas hålla en hyfsad standard på bloggfronten.

Nu bloggar jag från sängen, lördasgmorgon (ja jag vet, klockan är snart ett, men när man jobbar hårt måndag till fredag får man faktiskt unna sig en lång lördagsmorgon) med en kopp kaffe i högsta hugg (min tredje). Fast det håller inte längre. Jag har ju lyckats bjuda in svenska tjejgänget från kontoret ikväll på något slags försenat 27-års-dags-firande / ursäkt för att babbla och dricka vin. Så nu ska jag steka kyckling och dammsuga hela lägenheten (ja hela 55 kvadrat).

Återkommer.