Manic Monday

Det känns alltid så skönt på måndagskvällarna. Som en kollega till mig påpekade förra veckan; "det är alltid måndag eller fredag". Och det är faktiskt lite sant. Bara måndagen är avklarad så känns det inte lika tungt längre. Jag tycker verkligen inte om måndagar. Men kanske är det därför som allt känns lite lättare redan på måndag kväll. Efter måndag kväll så springer dagarna förbi. Lite läskigt är det också på samma gång. Dagar blir till veckor, veckor till månader, månader till år. En dag, inte alls så länge från nu, så kommer jag kanske vakna upp och inse att jag är 38 och undra vart alla åren tog vägen, och framför allt vad för vettigt jag gjorde med dessa år. (Förlåt alla 38-åringar, det är säkert helt grymt på många sätt att vara 38, men ni förstår principen...).

Hur som helst; måndagen förflöt utan större missöden (förutom det att jag på lunchen tappade locket på saltkaret så att allt salt rann ut i min purjolökssoppa...helt allvarligt det är nog inte så många som lyckas med detta konststycke i verkligheten, men jag är såklart en). Jobbet var lugnt (förutom att min second linemanager sitter precis bakom mitt skrivbord, och det känns som att han typ ser allt vad jag gör på min dator. Och inte verkade han ha ett enda möte under hela dagen idag heller. Bara för att jag hade minimalt med jobb just idag, och faktiskt hade kunnat ta 5 minuter ibland till att kolla mailen eller läsa tidningen. Murphy's law kallas det. )

På vägen hem stannade jag till vid gallerian vid Principe Pio, och kollade grejer på Zara Home, eftersom jag fick 40€ i presentkort där som present. Mmmm...ska nog dra ut på det riktigt länge, det är så schysst att gå & veta att man faktiskt nästan måste spendera 40€ i en affär. Sen hittade jag en kjol på rean på H&M som jag köpte för 15€. Javisst, ett riktgt klipp minsann.

Måndagar kanske inte är så tokiga ändå! Särskilt inte måndagkvällar; nu blir det en kopp te och börja läsa "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist i väntan på att danni ska komma hem från jobbet.